Absinthe, – den mest legendariska utav samtliga drycker

Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar du noll mer legendarisk än absint.

De mesta människor har förmodligen en grundläggande medvetenhet om att absint är, men de mesta utav dem vet blott ett litet antal sanna information om sprit eller sprit och bara en bråkdel av dem har haft chans att få ett bägare utav denna mystiska dryck framför sej på bordet.

På grund av detta vill jag med det här lilla inlägget presentera för eder läsare en del information om denna legendariska spritdryck och se tillbaka på dess lysande förflutna.

Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint först gjordes.

Mycket berusande och smaksatt med anis, sägs absint har varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.

Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flera år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod kända för att har tillverka en medicinsk tonic som bar en stor likhet med absint absint glas.

Ändå var det Ordinaire, inte Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.

Under de årtionden som följde började absint att förlora sin image som en läkemedelstonic och blev mer bekant för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar samt för att ge inspiration till konstnärer.

Alltså legenden om den gröna fen kom på plats.

Ett faktum är att hon inspirerade så stora konstnärer och författare som Degas, Erfaren Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde och Mary Shelley att alstra målningar samt böcker som har blivit tidlös i världens konst och litteratur.

När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet och mot absinthe speciellt.

Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att påstådd bevisa att malörtens olja, en av de flera ingredienserna i absint, var farlig samt giftig, även om endast en liten mängd malört fanns i en absint butelj.

En annan händelse som skedde i begynnelsen av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.

En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.

Ehuru gubben hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad samt missbrukare skylldes morden på hans absintintag.

År 1912 gjordes absint olalgligt i många europeiska länder och AMERIKA.

Frankrike följde efter att år 1915.

Kanske för att det var förbjuden frukt, har många utav de falska rykten och historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, fastän inne vetenskap har visat att malört inte är mer skadligt alternativt alstrar vansinne än någon annan naturlig ingrediens som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.

Idag, i begynnelsen av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.

I de flesta europeiska länder är absint totalt lagligt igen.

I AMERIKA (givetvis) är det fortfarande grundnorm mot att alstra och sälja den, ehuru olika affärsverksamhet innehar hittat på möjligheter att gäcka dessa bann.

Att inmundiga absint är inte längre ett brott.

För en amerikan, innebära det att det är acceptabelt att inmundiga absint, så länge du inhandlar det från en rättslig, icke-amerikanska källa som man kan finna Internet.