Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Även om bägge grupperna till exempel saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i ungefär 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har också en kort stjälk och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och där det gärna är skuggigt. De kan gro över stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Detta gör att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att växa i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt ta bort mossa. Man ska dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största försiktighet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte enbart hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Ibland kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i uppemot samtliga fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att skapa energi via fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust och torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan avge ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i t.e.x. mat eller att färga garn med det för att ges naturfärger. Klicka Här och nu för mer tips

Som man kan observera så är påväxt och lavar egentligen inte särskilt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.