Mossor och lavar, vad är vad?

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är väldigt lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp samt en alg alternativt cyanobakterie. Svampen innebär stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den dessutom algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns omkring tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer detaljer: På den här sajten

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan nyttjas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med stor fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer främst på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det medför att mossa stundtals tycker om att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som alltid står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och då vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna spricker. Det är för den skull angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste avverka det för hand, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är stundvis också ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans övertag på att det är bristfällig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara oerhört vacker med tanke på att det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte enbart odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man få undan dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.